Okej... Jag kan inte riktigt förstå att jag postar denna bilden på bloggen så att vem som helst kan se den, men okej. Nu är det gjort. Inget filter. Ingen edit. Många kanske tycker att detta är världens bagatell, men det är det inte för mig. Jag har aldrig tyckt att jag är vacker (detta är varför jag aldrig postar bilder på hela mitt ansikte i mina sminkningsinlägg) och jag har aldrig känt att jag duger som jag är. Speciellt inte efter 2010. Jag har så länge jag kan minnas haft problem med depression, panikångest, social fobi osv. 2010 blev allt ganska mycket värre när jag började ta medicin och gick upp 20 kg. Under 2010 och 2011 gick jag nästan aldrig ut. Jag umgicks inte med folk. Det enda jag lämnade huset för var ungefär att åka på bowlingträning, jobba och handla. Jag kände, och känner fortfarande, att min kropp bokstavligt talat är äcklig. Samtidigt kan jag sitta och kolla på bilder på andra människor som till och med kanske är större än vad jag är och tycka att de är hur vackra som helst. (Och ja, jag skulle kunna gå och träna. Om det inte vore för min sociala fobi som bankat in en massa olika scenariotankar som gör att jag håller mig ifrån det.). 
Jag avskyr att avsky mig själv. Kan man säga så? 

Jag har dock gjort framsteg. I sommar har jag gått helt utan smink i princip hela tiden. Dock inte på krogen osv, men på vanliga dagar liksom. Jag har även postat en del osminkade bilder på Instagram/Facebook (dock med filter...). Fast... så fort någon annan försöker ta kort på mig, oavsett om jag är sminkad eller inte, så får jag panik. Speciellt om det är helkroppsbilder. Vet inte hur många bilder folk lagt upp på mig i sociala medier som jag entra bett dom ta bort eller helt enkelt anmält för att de är sega/inte vill ta bort dom...