TILL ATT BÖRJA MED: Jag har tagit bort min domän. Nu är adressen hit http://comaheart.blogg.se

Nu till vad jag ville berätta: Jag har skrivit flertalet gånger att jag inte mår så bra och att det är därför bloggen fått lida. Det har inte riktigt varit sanningen och nu har det gått så långt att jag känner att det är dags att vara ärlig och förklara. 

Under hösten förra året och tiden som gått detta året så har jag inte "inte mått så bra". Jag har varit ett vrak. Ett sjunket skepp utan vilja att fortsätta. Jag har haft konstant ångest. Jag har flertalet gånger funderat på vad meningen med att leva är och fått för mig att det inte finns någon. Jag har tänkt tankar som skrämt mig själv och jag har mest känt att jag är en börda för alla andra. Till slut (för typ tre månader sedan) nådde jag en viss gräns då jag insåg: "Vad fan håller du på med, Magda?".

På något vänster fick jag plötsligt orken till att, för femtioelfe gången, kontakta läkaren igen. Denna gången KRÄVDE jag en remiss - och det fick jag. Det började med att jag fick träffa en konsutpsykiatriker för att läkaren själv inte visste vad hon "skulle göra med mig" (ÄNTLIGEN!)... och den mannen (konsultpsykiatrikern kan ha räddat mitt liv. Äntligen var det någon som lyssnade på mig. Han sa att det inte alls är panikångest jag lider av (vilket jag sagt till läkaren innan...), utan att det är GAD. GAD betyder generaliserat ångestsyndrom och innebär i princip att jag konstant känner ångest och oro. I kombination med detta tror psykiatrikern även att jag lider av AVPD eller Asperger. (Jag känner att detta redan kommer bli en bibel, så jag skriver ingenting om de olika diagnoserna. Ni får klicka på länkarna och läsa själva om ni är intresserade). Iallafall... Jag har själv trott att jag har Asperger hur länge som helst. AVPD hade jag aldrig hört talas om innan, men det kändes lite som att psykiatrikern berättade om mig när han berättade vad det innebar. 

 

Besöket hos honom var alltså till för att min läkare skulle veta vad hon "skulle göra med mig". Efter mötet sa iallafall psykiatrikern att jag SKA få en remiss till psyk för att jag ska få gå på utredning. I väntan på utredningen så har jag fått en medicin mot GAD (Lyrica) och jag upplever att den redan hjälper. Så ÄNTLIGEN känns det som att det finns hopp för att saker och ting ska kunna bli bättre. I och med att man får reda på vad som är "fel", så kan jag ju också få rätt hjälp. Så jag ser positivt på framtiden, även om jag fortfarande inte är helt på topp. Jag börjar få bloggsuget tillbaka och det känns riktigt kul. Jag älskar ju att blogga!